lollorosso

Impulsiv, på gott och ont. Den här gången på ont, skulle jag tro.


Det hela var ju egentligen ganska upplagt för att misslyckas:

Jag gick in i badrummet, klockan var runt 00.30. Kom på att toppa håret vore bra och roligt. Jag vände om, gick in till tvättstugan för att hämta hårsaxen, och jo, den låg där den alltid brukade ligga. Jag greppade saxen och gick in i badrummet igen, tog tag i kammen som låg i skåpet och blötte ner den. Allt var klart. Så började nattens äventyr som skulle sluta vid 03.00..

Grundtanken att "bara toppa lite" höll i sig relativt länge. Under hela klippningen trodde jag. Men i efterhand vet jag ju att jag inte direkt höll mig till den grundidén slaviskt.

Ungefär runt 01.30-02.00 greps jag av panik. Håret på vänstra sidan var plötsligt borta! Mina händer försökte dra i håret som inte fanns. Tårarna började komma och jag gav ifrån mig små tjut som inkallade Camilla (som satt i vardagsrummet och la pussel). Hon försökte så gott hon kunde lugna ner mig, men det tog tid innan jag vågade visa mitt missöde. Vi kom överens om vart jag skulle klippa för att göra det bättre och hon återvände till lappningen av den sönderskurna målade kartongen i vardagsrummet.

Jag försökte, något så när sansad, fixa till det som kunde fixas till. Jag insåg att hellre klippa för lite än för mkt i detta fallet.

Med tårar i ögonen la jag ifrån mig saxen och duschade igenom håret. Jag försökte få mig själv på bättre tankar genom att systematiskt upprepa för mig själv, "du kommer gilla det", "du tycker om det imorrn".

Fortfarande med tårar i ögonen och ytterliggare ett panikanfall senare, med händerna dragandes i håret, kommer jag i säng. 
Funderandes på hurivida man kan använda vax och hårnålar och dyl, för att rädda håret de närmaste månaderna, somnar jag trött och ångrandes in.

Morgonen därpå sågs håret över i hopp om att allt bara var en dröm. Men icke, nog var håret lika kort som några timmar tidigare där i lampskenet i badrummet. Modfälld intraskandes i köket fälls den sammanfattande kommentaren av bror Chrille: det är uppklippt... lite sommarkänsla över det.

Jag vill inte ha sommarkänsla över håret. Jag vill ha långt hår. Det är ju vinter.

Så var julhelgen förbi! En lugn och skön helg blev det. Fast allt är väl relativt. Med två ungar springandes i huset är det väl aldrig lugnt...


Sammanfattningsvis:

Julens Pappa-skämt: Mats pratade om julbord. Pappa la kommentaren: "Jag tycker det är jobbigt att äta julbord, det är så träigt"

Julens julklapp: De rosa virkade tofflorna av min kreativa bror.

Julens roligaste: Lilla Olofs försök att prata med basröst, med morbror Alex, fast han knappt än kan prata.



Julens flopp: Pappas försök att spela tomte på julaftonskvällen för Alma och Olof. Olof gick på det, medan Alma utbrast när jag och Charlotte sa "vad kul att tomten kom Alma", "det var ju morfar".

Julens mysigaste: Släktträffen i Tasbäcks bystuga på juldagen. Mammas fikabord svämmade över och salen var fylld till brädden av släktingar som aldrig tidigare varit samlade samtidigt. Alla utom Benja var där. Alla, innebär över 50 personer. Och tack vare mormor består släkten av de den gör.


Släkten i bystugan

Julens uppträdande: Annandagens sångmöte som bestod av mig, syster, bror, brors fru, Jennifer, Jeanette, moster och Mia. Församlingen var lite svår att få engegerad till en början, men vi hade det roligt iaf!

Julens skräck: När jag trodde att HAN var ute på Noret. Tack och lov att han inte var det, men jag var skakis i säkert en timme efteråt.

Julens förhoppning: Att det går att laga sprickan i gitarren, så den kan göra mig sällskap ner till Ralle!



Dans kring granen innan tomten dök upp

Julens efterlängtade: Rödbetssalladen, Janssonsfrestelsen och Ris á la Maltan!

Julens överraskning: Plasma-TV'n i utbyggnaden på övervåningen. Nice!

Julens tragiska: Fjelstads-mammans bortgång..

Julens tips: Rosta Tjockbulla i brödrosten!

Julens sysselsättning: 1000-bitars pusslet. Även om inte jag varit den mest engagerade, så har andra suttit där konstant..


Olof & chrille

Julens samtalsämne: Oc-serien mina vänner sitter djupt fast i.

Julens miss: Fikastunden med vännerna, där de alla delar ut oväntade julklappar, utom Lovisa, som sitter där och grämer sig över att tanken for henne ur huvudet strax innan.

Julens skönaste: den ostressade julen hela helgen faktiskt var, med hela familjen jag inte tidigare firat med!

---

Spelade Nintendos Wii, eller vad det heter, häromdagen. Nicebajs!

Å Gud är god som vanligt: Gratis nedfärd till Ralle när man inte har pengar. Ren välsignelse! Tack!

Idag har det varit en bra dag!
Inhandlat de första julklapparna, och, nästan de sista! Finslipningen sker imorrn förmiddag i Insjön.. Ska försöka fixa glasögonen då oxå.

Mor, far & jag fikade på Siljan idag. Det är inte varje dag man unnar nått så gott, med så kärt sällskap!

---

   
<---Elin & Andreas har kommit hem


    
<---Samuel & Hanna har kommit hem


 
<---Anna & Josefin kommer snart hem
(jocke är alltid hemma..)
                                                                       

 
<--Emma & Sofia har kommit hem 


..plus många fler... Galet vilket lov!!! =) Tjoho!

---

Imorrn blir det lunch med jäntorna mina (Emma, Maya & Hanna) på Siljan. Det blir mys om nått!
Då dyker även da Family upp, och ungdomarnas julfest brakar av.. Mm. Ljuvlisch fredag helt enkelt.

---

Fick julkort av Emelie idag oxå. Oväntat, å då blir ju glädjen så mkt större! Tack sötis! Det gjorde dagen min!!

Mitt block och mina pennor ligger i en låda i Sundbergs-huset på Ralle. Då får man ta till sitt tredje språk. Skriften.
Fast egentligen är nog ”det skrivna” mitt första språk, sen bilderna.
Sen talet.
Eller är talet före bilderna? What ever.. jag har inte mitt block här iaf.

Letade om pappa hade nått kul att måla med, hittade bara akvarell.. Det är för fint för detta tillfälle.

Akvarell, känns så överdrivet pilligt också. Måste liksom bli en naturbild eller ett stilleben.  Med ett äpple och en vas, du vet… En annan dag kanske det är kul.. inte idag. För tidskrävande.

---

 

Som om du vore glad.

Som om jag vore glad.

Är vi glada nu?

Knappast.

Inte jag. Inte du.

Varför fejka ett leende som inte finns.

Det vet vi båda två.

”Allt är förgängligt. Åter förgängligt.”

Jo, det står så till och med.

Svart på vitt. Svart med vitt.

 

Varför ingen tror det?

Vill någon tro det?

 

En smörjig låt på radion. Mår illa.

Är det ingen som ser?

Vart har ögonen fokus?

Inte i rätt höjd i alla fall.

Helt fel ställe, helt fel ställe..

 

Mitt hjärta spyr.

Spyr på all skit som finns.

Varför är det ingen som säger något?

Måste allt vara så långt ifrån sanningen som det bara går?

Jag bara undrar.

 

Mitt inre slits sönder snart. Av allt skit.

Är det inte patetisk enligt samhällets ögon?

Skulle tro det.

Mest falsk vinner, är dagens motto i västvärlden. Hur *** kan det vara så?

From? Måste man vara det?

Säger vem?

Jag har väl en röst att skrika med och en hand att säga ifrån med...

Då bör jag väl använda dem också?!

 

---

Ett öppet, blödande hjärta..
..så sårbart, så sårbart..

---

Vart är mina pennor?! Ah...

...får ärligt talat panik...

Idag är det dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före doppare dan! Tror så iaf..

---

Idag har jag varit huslig. Har rullat och stekt köttbullarna som ska befinna sig på julbordet på julafton, bakat tårtbottnar som vi ev. ska ha på juldagen, och sköt om huset i allmänhet.



Mina glasögon gick sönder precis. Skit! Det är riktigt vädelöst.. 
Ingen stor grej, men gummigrejen som sitter mot näsan lossan.. lär åka till optikern i Insjön.
Hm, jobbigt om det inte går att fixa..



Pappa håller på att sätta upp den nya tv'n på väggen, lagom till jul.. nicebajs!

---

Blir antagligen Kittelfjäll v.9! Tjoho!

Dagens Kittelfjäll-bild..





Jag måste ha nått jobb så jag får in pengar.. hur ska detta gå till?