lollorosso

Ikväll är jag hemma i Tasbäck igen.

Ibland är det tungt.

Och ibland tar det fokuset från Gud. Men jag ber att det inte ska göra det, för det enda som håller är just att hålla kvar blicken.

"Jag lär dig livets väg." Livet är smärtsamt ibland. Eller snarare döden från livet.

Tack för Din omsorg, den går över mitt förstånd.

Om jag inte finner min djupaste bekräftelse i Gud gör jag snart världen till en arena som ska bekräfta mig. Inget förstör relationer mer än när vi använder varandra för att bli bekräftade. I kammaren får jag umgås "bara jag och Gud", och där skapas förutsättningen för att klara av att leva i världen. Saknar jag platsen invid Guds hjärta kommer jag ständigt att söka efter något annat i världen som substitut för den. (sammanfattad Peter Halldorf)

En kärna i samhället. Djupgående förklaringar känns överflödiga.



Jag skriver på mitt fördjupningsarbete...
Och det går långsamt framåt.

Jag har köörkooort!!!!!

Yes. Så ljuvligt.

Nu ska jag ta bilen hem från Ralle igen... nice!

Jag mår bra. Livet måste inte vara perfekt för att vara bra. JAG måste inte vara perfekt.
Och det är så störigt skönt!

Och allt är Guds förtjänst. Trots alla mina sketna misstag, dumma avsikter och snedvridna tankar och handlingar är jag ändå aldrig lämnad. Han är trots allt ändå hos mig, och vill bara hjälpa mig och bära mig när det är tungt eftersom jag själv inte orkar. Allt helt oförtjänat. Det är kärlek det!


Tack och tusen tack för att du beskyddar och hjälper..


Är så tacksam.