lollorosso

Nu vill jag bara dränka allt i alldeles för hög musik.

Jag har en torktumlare innanför bröstkorgen..

Idag har jag jobbat min 7:e dag av en 8:a dagars radda av arbetsdagar.
Jag är lite trött.
Tack och lov att jag jobbar kväll imorn och får sova. Men mor & far kommer hem imorn vid lunch, och innan dess ska jag ha klippt gräset, städat undan och lagat mat har jag tänkt.
Så lär väl gå upp som om jag jobbade dag i alla fall. Haha! Typiskt.


Nu ikväll har jag plockat jordgubbar, granskat hallon fria från mask, ätit mogna mosiga svarta vinbär, plockat röda vinbär, spottat kärnor från körsbär och ätit ett osurt äpple från gården, i den ljumma kvällssolen.
Inte illa vil jag lova!
Det märks att det snart är augusti. Och jag får flashbacks till tiden när man gick ut barfota i det kvällsfuktiga gräset, iklädd pyjamas, och åt av allt som trädgården bjöd på, medan pappa donade och vårdade alla växter och plantor. Ljuva barndom...


Har åkt lite båt idag också med Samuel och Karro. Mysigt att äntligen få komma ut med bensin i motorn! Tihi..


Att få uppenbarelser är inte alltid problemfritt för tankeverksamheten.
Det är då ett som är säkert...

Idag, när det äntligen blev riktig sommarvärme tänkte jag att, "jo men det skulle vara trevligt med en båttur och sola lite, läsa, skriva brev.. och bara njuta, innan jobbet." Tji fick jag.

Efter att jag tömt båten på dryga decimeterhöga floden med en sönderklippt saftdunk, börjar jag greja loss alla lås, rep och kedjor. När jag hållit på ett tag och kommit så långt till att jag öppnat bensinlådan, ser jag att bensintanken inte direkt svämmar över med bensin. Tanken på att cykla hem och hämta en dunk flyger förbi, men i min naivitet så hoppas jag att jag i alla fall kommer lyckas ta mig ut från bryggan och tillbaka igen.

När jag kopplat loss allt och lagt in allt jag ska ha i båten, hittar jag ett rep till: ankaret som visst var islängt. Det satt som gjutet i marken. Efter flera minuter av stretande och lirkande, struntade jag i det sketna ankaret och slängde all rep ovanför ytan, upp på bryggan.

Sedan var det dags för den bedrövliga sanningen att slå mig i vitögat. Motorn gick inte igång! Efter flertaliga försök och flera huvudvändningar för att se så ingen av de uteliggande båtarna kommit farligt nära för att kunna se spektaklet inne vid stranden, slutar jag vrida på nyckeln.

Till slut grabbar jag tag i årorna för att i alla fall komma ut från bryggan. När jag väl kommit iväg och hittat en plats i vassen, för att inte behöva ro särskilt långt, inser jag den jobbiga sanningen nummer 2: jag kommer bara driva omkring och inte kunna ligga och ta det lugnt, eftersom ankaret fortfarande ligger på BOTTEN, inne vid BRYGGAN!  Jaha. Så då var det bara att svälja irritationen och ro in igen, för att sedan lägga sig på bryggan och i alla fall hinna sola lite innan det var dags att ge sig upp för att jobba.

Galet. Det går inte alltid som man tänkt sig. Så är det bara.

Livet. Kära nån, livet. Det är ju helt galet.
Och upp och ner och tokigt och sjukt roligt, helt stört livsfaligt och helt enormt omständigt och totalt totalt.. jag vet inte vad.
Det är verkligen på riktigt och det innefattar allt. Det sjuka är att man kan slänga bort ett helt liv.. Ja, både sitt egna och andras med. Det är det läskigaste av allt.


Idag har jag jobbat, satte mig och började klippa gräset så fort jag kom hem, och när jag var klar med det nån timme senare blev det brödbakning.. galet vad effektiv man kan vara. Men det är bra skönt att bara göra utan att känna efter ibland.

Sen har jag har kommit på att stress är en jobbig känsla.

Nu har jag för många alternativ för min kväll..
1. Sätter mig och läser en bok (okej, Harry Potter..) och spelar lite gitarr
2. Ser en film och äter paj från igår
3. Förbereder u-s till på fredag
4. Städar till på fredag
5. Gör lite av allt

.. blir säkert den sistnämnda, allt för att ångra sig så lite som möjligt efteråt.. haha!

Mamma och pappa har lämnat huset idag. De tog Alma och Olof med sig ner till Stockholm. Pappa kommer tillbaka för en snabbvisit till helgen och mamma ser jag åter i slutet av månaden.
Än så länge är Chrille och Camilla här, men de lämnar mig typ imorn eller nått. Sen blir jag här i tre veckor ensam.. Lonely. Men soft. Trivs i ensamheten.

Igår hade vi kalas för Chrille. 30 blir han. Galet! 
Tjocka släkten var här och fikade i trädgården. Mysigt värre. Det hela avslutades med att ett gäng hurtbullar spelade kakorna och tårtan av sig i brännboll på åkerplätten.. Var kul, tills jag själv småspringandes runt banan fick platt fall ner i gräset med ett högt "klick" ekandes i öronen. Foten hade stukats rejält. Som tur är har man en kunnig bror som tryckte på rätt ställe och hjälpte massor på traven till fortare återhämtning. Kanoners!

Dramatik, fest, tårta, solsken, och en film med tillhörande chips -så är en dag fulländad! haha..