Får panik.
Mitt block och mina pennor ligger i en låda i Sundbergs-huset på Ralle. Då får man ta till sitt tredje språk. Skriften.
Fast egentligen är nog ”det skrivna” mitt första språk, sen bilderna.
Sen talet.
Eller är talet före bilderna? What ever.. jag har inte mitt block här iaf.
Letade om pappa hade nått kul att måla med, hittade bara akvarell.. Det är för fint för detta tillfälle.
Som om du vore glad.
Som om jag vore glad.
Är vi glada nu?
Knappast.
Inte jag. Inte du.
Varför fejka ett leende som inte finns.
Det vet vi båda två.
”Allt är förgängligt. Åter förgängligt.”
Jo, det står så till och med.
Svart på vitt. Svart med vitt.
Varför ingen tror det?
Vill någon tro det?
En smörjig låt på radion. Mår illa.
Är det ingen som ser?
Vart har ögonen fokus?
Inte i rätt höjd i alla fall.
Helt fel ställe, helt fel ställe..
Mitt hjärta spyr.
Spyr på all skit som finns.
Varför är det ingen som säger något?
Måste allt vara så långt ifrån sanningen som det bara går?
Jag bara undrar.
Mitt inre slits sönder snart. Av allt skit.
Är det inte patetisk enligt samhällets ögon?
Skulle tro det.
Mest falsk vinner, är dagens motto i västvärlden. Hur *** kan det vara så?
From? Måste man vara det?
Säger vem?
Jag har väl en röst att skrika med och en hand att säga ifrån med...
Då bör jag väl använda dem också?!
Ett öppet, blödande hjärta..
..så sårbart, så sårbart..
Vart är mina pennor?! Ah...
...får ärligt talat panik...
Min ÄLSKADE Lovisa!
Jag skulle inget hellre än att rymma till dej! Allt blir bara för drygt ibland och snart behöver jag lite bänkpress innan jag sprängs! Vi måste inhandla de rosa, verkligen.
Men du vad pysslar du med inatt? Man kanske kan vara lite busig och rymma??
Du är den vackraste!
Ja!! det tycker jag.. nattetid har jag inget för mig ^^, Bara att höra av dig! Tihi!
Puss & kräm!