Livet har en tendens att vara som en cykeltur

Sitter här i min blåa kontorsstol vid mitt bruna slitna skrivbord.
Det är papper i rosa,vitt och grönt över hela bordet. Mitt bland alla papper sticker den gigatiska och gråa Compaq-skärmen upp, och bara tar över hela intrycket.

Min arm vilar på en bok jag borde ha läst. Första texten innan kapitlet ska vara genomgrubblat innan morgondagen har kommit. Vet inte hur jag ska lyckas med det. Prestationsläsning är inte riktigt min grej.

Mannen som brukar sitta vid min sida dagarna i ända har lämnat en tom kontorsstol, liknande min, efter sig. Han sitter och tar in kunskap om vår heliga Fader i himlen och att vår Far ska fruktas. Jag har suttit här hela dagen och bläddrat i gamla pärmar. Misstänker att han kommer ha fått med sig mer av den här dagen än mig. Men jag siktar på nästa veckas undervisning, jag tror den blir bra.

Mitt lilla, till färgerna ljusa, kryp-in har blivit utfyllt med en garderob av det smalare formatet. Jag tänker hålla de enorma spindlarna borta från mina tillhörigheter. Några andra djur jag hoppas är portade från mitt tillhåll är vägglössen, som sprungit runt på mig nattetid och i mina väggar den senaste tiden. Anticimex-mannen har behandlat mina vita trälister, och resårsängen har blivit utbytt mot en annan. Nu hoppas jag på att få sova i fred.

Annars är den nyinkomma klassen en skön blandning av människor, och stämningen inom de fyra väggarna för ledarna är varm.

Kollektivet uppe på kyrkan är livfyllt. Det känns bra.

Varmt välkommen hit - får man om man tittar förbi för antingen en kortare, eller längre, visit.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback